kerstinmargaretha

Ja så var det,
tid till röntgen kl 13.10 idag sedan går du till ortopedmottagningen röd gata hiss C
så stod det på kallelsen.
Bra klart och tydligt.

Först fick jag vara med om att inviga en ny röntgenkamera.
Gissa om det tog tid. Mycket avancerad kamera med all teknik som
kunde tänkas. Innan har det ju varit så att man själv får vända på  
handen för att få alla rätta vinklar. Här var det så att handen skulle ligga i samma läge
och kameran var den som skulle programmeras.
Gissa om de hade mycket att lära.

Väl klart på röntgen gick jag som kallelsen sa upp till orotopedmottagningen.
Väntsalen var överfull så här fick man spana in om det fanns någonstans att sitta.
Äntligen lyckades jag se en stol som var ledig, nöjd sjönk jag ner, väntade och väntade.
Efter en timmes väntan kände jag att jag måste fråga, när blir det min tur.
Sköterskan frågade, vad heter du. du har inte anmält att du kommit från röntgen ännu.
Jag kontrar direkt, det står inte på pappret att jag skall anmäla mej här.
Då svarar hon genast det står på skylten på väggen.

Klart att jag när jag kommer in i en väntsal, tittar om det finns någon information
att ta del av och framför allt om informationsskylten sitter så att du inte kan läsa den från väntsalen.

Det förstår väl alla att i en överfull väntsal måste man koncentera sig på en sittplats.
Nog om detta. Äntligen efter två timmars väntan var det min tur. Just min doktor var sjuk idag
så i stället för att ringa återbud, pusslade de ihop även hennes patienter.
Inte att undra på att väntsalen var överfull.

Väl inne träffade jag en mycket trevlig doktor som talade om att han visste inget om
handleder men han kunde se på plåtarna att mitt tidigare brutna båtben var läkt.

Orsaken till min ständigt värkade hand kunde kanske bero på att jag hade artros och
att det fanns urkalkningar p g a den långa tiden jag gick gipsad, men det visste han inte.
Jag borde få tid hos en ortopedläkare som är specialist på handleder.

Jag fick i alla fall med mig en remiss till arbetsterapin för att hämta ut
ett stöd för armen/tummen. Väl där så fick jag veta att just i dag hade de ingen möjlighet att
ta hand om mig. Jag fick återkomma.

Vädret var underbart ute och jag hade tagit en långpromenad till sjukhuset och
nu väntade en lika lång väg tillbaka i det fina vädret.
Inget ont utan att det har något gott med sig.